En boll

20 april 2014

När J är och hälsar på får man ju passa på att utnyttja hans bakkunskaper. Han gillar att baka, och precis som med det mesta han ger sig in på är han väl påläst och har testat sig fram mycket.
Det som stod på min önskelista var hans goda ljusa bröd. En boll!

Photo 2014-04-19 13 20 33

008

015

016

025

028

029

Och så gott som det var så gick ju hela bollen åt och vi fick baka en till i går. Eller jag bakade under J:s översyn och instruktioner. Ett bröd som totalt jäser tre gånger, bakas på torrjäst, aldrig knådas i maskin och knappt ens för hand utan istället knådas av jäsning för så ska man göra om det ska göras ordentligt!
Sa jag att det blir underbart gott?!

Einsteigen bitte

19 april 2014

För att ta oss runt smidigt i Berlin köpte vi kort för tunnelbana, buss, spårvagn och pendeltåg för hela tiden vi var där. Så vi kunde åka runt hur mycket vi ville.
Och det gjorde vi! Det där kortet blev en mycket bra invertering.

041

Berlin 015

Måste säga att Berlins nät av att åka kommunalt är helt suveränt! Smidigt, väl uppbyggt och stort.
Vi använde en app för att hela tiden ha karta över alla linjer tillgänglig, en app som inte behövde uppkoppling om man bara ville se kartan och inte behövde söka tider. Tåg, bussar och spårvagnar går ofta så att kika på tidtabeller är inte nödvändigt och det finns elektronika tavlor på hållplatserna som meddelar när nästa kommer.

001

023

025

När vi väl var hemma och i onsdags hade besök av en kollega till T, som är född och uppvuxen i Väst-Berlin, så fick vi reda på en sak som vi funderade lite över när vi var i Berlin och åkte tunnelbana. För vissa linjer går från före detta väst, in i före detta öst och sedan in i före detta väst igen. Vände de då? Nä, tågen åkte igenom öst men stannade inte, de stationerna var stängda och patrullerades av polis och militär. Idag finns nästan enbart spårvagnar i de östra delarna men tidigare fanns de även i väst men när bilar behövde mer plast las dessa linjer ner och spåren togs bort.

030

Vi åkte tunnelbana i både rusningstrafik och när det var lugnare men aldrig att det var så stressigt och hetsigt som det kan vara i Stockholm. Folk går lugnt vilken tid det än är på dagen!

076

033

Så till en sak som vi aldrig lär hitta på en svensk tunnelbane perrong! De fina små kiosker som säljer tidningar, läsk, godis och SPRIT!

031

032

Einsteigen bitte är vad högtalare rösten sa när tågen stannade och dörrarna öppnas. Ungefär ”stig ombord”!

Snooker!

18 april 2014

För drygt ett och ett halvt år sedan packade vi ihop vårt snookerbord i Bryssel. Sedan har det stått i förrådet och skivorna på vinden, dem tvingade jag flyttgubbarna att kånka ända upp på vinden och det muttrade rejält för tre skivor i ren sten är fruktansvärt tunga. Visserligen stod de i ramar med handtag som vi byggt men det behövdes ändå fyra man för att bära upp dem och då bar de dem en och en.

Så idag, efter att letat ställe att spela snooker på i närheten och inte hittat något, bestämde vi att sätta ihop det på vår vind. Dammigt, skräpigt men med mer än väl den rymd som behövs för att kunna spela.

Nu spelar T och J för fullt där uppe och J ler! Han har saknat att spela så länge, nu planerar han att spendera sommaren hos oss för att kunna spela. Planen är att ställa upp ett tält på vinden och bo i det! Låter som en väldigt bra plan!

004

006

012

018

019

024

033

034

039

042

Utspridda

18 april 2014

Jaha, då var det Långfredag. Och just nu tycker nog V att namnet passar rätt bra för han sitter på Närakuten i Södertälje och väntar på sin tur. Vill det sig illa har han lunginflammation, vi får väl se. Hoppas på att det i alla fall är något som medicin biter på så han blir frisk fort. Just lunginflammation har han, och jag, haft ett antal gånger och det är inte kul.

I alla fall så är A och J här nu, F1 på TV:n och vi väntar på att T ska komma hem. Han skulle åka och instruera en kollega hur man kör grävmaskin men tydligen var killen så dålig på det att T bestämde sig för att stanna kvar.

Hoppas på att kunna samla alla söner och maken samtidigt till middag! Vi får väl se hur det går.

Uppdatering: Som tur är ingen lunginflammation för V och inget annat som läkaren tycket det behövdes penicillin för. Så med recept på slemlösande skickades han hem med order att vila och vänta.

Tittar bakåt för det är ju torsdag

17 april 2014

Påsk och det firas på de skolor och dagis som ligger i vårt område, små söta påskgummor ute på promenad och picknick lite här och där. Och det fick mig att leta fram bilder från 1995 och 1996 på våra söner.
A och V insåg snabbt att man drog in mer godis om lillebror J fick hänga med för ingen kunde motstå den söte lille påskkärringen!

003

002

En rosa dag!

17 april 2014

Berlin 026

Snart helg igen! Och snart lång helg igen!
Eftersom vi for till Berlin fem dagar, kom hem i måndags, så blev denna veckan väldigt kort.
Och så kort vecka nästa igen. Och den efter det med! Och där ska tydligen tanten fylla år igen.

Gillar sånt! Alltså långhelger! Men man blir lite veckovill… I går tyckte jag det var tisdag hela dagen.
Men idag är det torsdag, ikväll kommer kanske A och J upp eller så blir det på förmiddagen i morgon.
Tanken var att de skulle åka tåg upp men SJ tyckte man skulle betala hutlöst mycket i så fall så det blev billigare att hyra en bil och A får köra dem upp istället.

Hur som helst så betyder det att vi i påsk kommer ha alla tre sönerna här! Eller V kommer hit lite då och då men sover hemma hos sig. Den grabben älskar att sova i sin egen säng och åker hellre mellan!

Så idag ska kylen fyllas med mat och sängar bäddas. Men först frukost och PW.

Samma fast olik

16 april 2014

036

Precis som nästan överallt i världen finns det även i Berlin ljusskyltar vid övergångsställen som visar när man får och inte får gå över. De ser ut som här om man är i de delar som tillhörde väst. Men i öst ser de lite annorlunda ut!

DSC_7402_zps9a402594

Gubben har också ett namn; Ampelmann. Och numera finns det en stor business kring honom.

036
Han är rätt rolig.
Men efter att T utbrast att han, när han är grön, ju inte har armar utan en stor snopp, ja där blev han liksom lite konstig i mina ögon!

035

Berlin 039

Eftertanke

15 april 2014

Det går inte att vara i Berlin utan att slås av hur mycket muren påverkat folk. Den finns på något sätt ständigt närvarande utan att ens vara där längre.

I söndags åkte vi långt in i före detta östra delen av Berlin. Målet var Hohenschönhausen, det före detta högkvarteret för Stasi och också deras fängelse. 1944 blev stället ett interneringsläger, 1950 tog Stasi över och det användes fram till 1990. Idag är det öppet för allmänheten och det går att besöka och hänga med en av de guidade turerna som ofta leds av före detta fångar med egna upplevelser.
Svårt för oss som vuxit upp i lilla trygga Sverige att fatta hur Stasi måste påverkat det dagliga livet för alla Östtyskar. En ständigt oro för att bli angiven, hämtad och förhörd. Den lagliga ålder för att ta in personer för förhör var 12 år. 91 000 heltidsanställda, 189 000 inofficiella medarbetare som säkerställde övervakningen bland befolkningen, cirka 100 000 brev öppnades och lästes varje dag, folk som flydde till väst innan muren kom upp 1961 kidnappades helt öppet i väst och fördes tillbaka och bort. Alla förhör gick ut på erkännande, att få den misstänkte att skriva under och ibland på blanka papper. Sedan dömdes de till 10, 15 eller 20 års arbetsläger i Sovjet. Fram till mitten av 50-talet användes mycket fysiska metoder som varma celler som var så fuktiga att huden ruttnade, kalla celler där det var is på väggarna, stå-celler som bara var en djup dörröppning som hade vägg åt ena hållet och dörr åt andra men sedan ville de visa väst hur humana de var och övergick till psykisk misshandel vilket helt klart inte var bättre alls.

Området där fängelset ligger var stort, byggnader för att ånga upp post, tekniska experiment, kemiska experiment, sjukhus och bostäder för personal. Alla som jobbade där hade dubbla identiteter och området fanns inte utmärkt på gator över Berlin förrän i början av 1990-talet. Hemligt och ingen skulle veta var det låg. Fångar som fördes dit körde runt i bilar i stan eller tåg över hela landet bara för att de inte skulle fatta var de var. Skulle en fånge från sin cell till sjukhuset, ett avstånd på 100 meter, så stoppades fången i bil, kördes runt i timmar för att sedan lämnas på sjukhuset 100 meter från byggnaden med fångens cell. En av de som guidar där idag insåg att det var här han suttit först när han besökte stället efter att det öppnats för allmänheten, han hade ingen aning om vart han suttit inspärrad.

Alla fångar hölls totalt isolerade, de fick inte se de andra fångarna, inte se personal och inte se ut. Ett signalsystem i korridorerna höll koll på om fångar flyttades, de fick inte titta åt något annat håll än ner i golvet när de gick i korridorerna. Alla kläder de hade var knallblå, lite för korta i ärmar och ben och tofflorna var antingen för stora eller för små. Allt för att förnedra och kännas obekvämt. Sängen var för kort och sova fick man bara göra på rygg med händerna längs med sidorna eller i kors på bröstet. Givetvis går det ju inte sova så, när man väl somnat in så rör man ju på sig  men då väcktes de. Så med en ständig sömnbrist, undermålig kost med för mycket fett och för mycket kolhydrater, ingen att tala med, ingen kontakt med andra, inget att göra hela dagarna utan bara att sitta på sin stol eller stå upp i i cellen (allt annat var förbjudet), ingen aning om var det var eller vad som ska hända är det nog inte så konstigt att de fick alla att erkänna förr eller senare. Oftast tog det bara någon vecka men den som höll ut längst satt där över två år innan han sändes till arbetsläger.

Ett mycket rysligt ställe som gjorde stort intryck på oss. Och det som nog påverkade mig mest var att detta pågick medans jag var barn, tonåring och vuxen. Fängelset stängdes 1990, det är inte länge sedan och ofattbart att detta pågick så nära oss. Många som satt där i slutet av 1980-talet var bara tonåringar och de lever än i dag men alla minnen från denna tid.

043

044

045

049

052

058

062

063

065

069

Lite väl mycket folk

14 april 2014

Så var vi hemma igen då. OK, men det känns lite tomt att inte strosa runt på stan, fika och umgås.
Mysa med T som är 100% närvarande och inte jobbar.
Men livet kan ju inte vara semester varje dag!

Igår, sista dagen i Berlin, var ju söndag. Och söndag i Tyskland är som söndag i Bryssel, det vill säga butiker är stängda. Total stängt. Så vi gick på loppis i Mauerpark. Och det var vi ju inte ensamma om… Trångt, man såg inget och det kändes mest som vi var tvungna att följa strömmen.

Men helt klart en folkfest för stor och liten. Mat och dryck att köpa i mängder av former och olika styrka på alkoholen!
Och Annika, ser du ugglorna!?
Vi åt lite, fikade strudel och sedan gav vi upp, orkade inte boxa oss fram helt enkelt.

001

002

003

004

019

028

Hej då Berlin

14 april 2014

074

Igår var vår sista hela dag i Berlin och idag, på morgonen, lämnar vi staden.
Vi hann med en mycket intressant sak igår men ni får vänta med att läsa om det tills jag är hemma igen.
Kvällen avslutade vi på samma ställe som vi åt lunch i förrgår! Kommer sakna de där vårrullarna, drömma om dem och minnas dem i evighet!

071

073

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.