Här känner jag igen mig

Måndag kväll och det blir mörkt ute tidigare och tidigare… Gillar verkligen inte det. Men det är ju vad det är.
I helgen var vi i Jönköping, T hade säsongens sista tävling på touren och jag valde att åka med. Vi har inte setts så mycket på sista tiden så lika bra att åka med. Och då vår mellanson var i samma stad och byggde mässa till fredagen så valde han att stanna kvar en natt extra.

I Jönköping regnade det mest men ändå en bra helg. Jag är ju uppvuxen i Bankeryd utanför Jönköping så mycket är välbekant. Gick gymnasiet i Jönköping och jobbade inne i stan på lördagar från att jag var 12 år.

Så många bekanta byggnader, visserligen med andra verksamheter än då men ändå samma hus. Min gamla gymnasieskola. Gick förbi huset där mormor och morfar bodde sista åren i sina liv. Fikade och shoppade.

Sedan blev det söndag och vi åkte hemåt, stannade i Linköping och åt mat ihop med mellansonen och sedan vidare hem.

Så varför?

Sedan ett tag har statistiken här på bloggen skjutit i höjden, betydligt mer än normalt.
Och det är USA som utmärker sig.
Så har jag fått massor av nya läsare?
Någon som läser igenom ALLT? Har ju hänt några gånger förr.
Eller är det mest sökrobotar och spam?
Ingen aning!

Jaha…

Skrev ju att min gamla bil var såld till en golfvän till T.
Nu har de ångrat sig och ska renovera sitt kök istället.
Kul för dem. Mindre kul för mig.

Så bara att lägga ut den på Blocket och tampas med alla konstiga människor som alltid dyker upp när du säljer en bil.

För sju år sedan

 

Japp, idag är det sju år sedan vi satte oss i bilen i Bryssel och körde mot Sverige. Inte första gången men sista. Dagen då vi flyttade tillbaka och lämnade staden som alltid kommer ha en stor bit av mitt hjärta.

Länge hoppades jag på att vi skulle tillbaka och det var nära en gång men nu vet vi att det aldrig blir så att T:s jobb tar honom dit. I alla fall inte där han jobbar nu för huvudkontoret flyttades från Bryssel till Göteborg för några år sedan.

Den där akuta saknaden som satt i länge, kanske fyra fem år, är numera borta men jag saknar ändå staden. Finns så många minnen, så många fina stunder och ett bra liv att komma ihåg. Saknar också det sociala liv jag hade där, alla vänner att fika och luncha med. Många av dem bor inte kvar längre men några som jag träffat de gånger jag åkt dit som nu senast i slutet av april.

Det är ju vad det är och jag trivs väl här också men just vänner är det få av och efter sju år har jag nog insett att det lär inte bli som i Bryssel.

Fortfarande har jag en stor önskan om att få bo utomlands igen, ingen aning om det kommer bli så men händer det kommer jag nog inte tveka!
Den som lever får se!

Nu ska jag ha en slö söndag, har haft Bästa C på besök hela helgen och T kommer hem ikväll, så läsa böcker, vika lite tvätt och bara ta den lugnt är planen.

Alltid något

Tydligen är det Europeiska trafikant-veckan och många städer i Europa har en helt bilfri dag. Minns att vi gillade det mycket under åren i Bryssel.

Här i vår lilla stad har vi ingen sådan dag men lite här och där i stan (nåja, har sett två ställen) görs denna veckan parkeringsplatser om till cykelparkering! Med färgglada cykelställ.

Alla tre på samma kontinent

Ibland händer lite roliga sammanträffande!
Som att alla våra tre söner just denna vecka befinner sig i USA samtidigt!
Yngste bor ju där, nio timmars tidsskillnad.
Mellansonen är i Chicago på jobb sedan 8 september och kommer hem på lördag tror jag, sju timmars tidsskillnad.
Och äldste sonen flög i måndags till Washington DC för att köra vidare till Shippensburg, PA för jobb i två veckor, sex timmars tidsskillnad.

Så även om de är i samma land är de ändå långt ifrån varandra och i tre olika tidszoner.

Och T är i Italien så bara jag kvar här hemma i Sverige.

Lite av varje

Det känns verkligen att sommaren gett upp och hösten är på väg. Men OK väder; mest sol men svalare. Igår och idag har det blåst riktigt mycket dock.
Tycker det är lite besvärligt med kläder så här års, vill inte riktigt släppa sommarkläderna även om jag kanske inte menar shorts och klänning utan mer halvlånga byxor, topp och kofta. Den där perioden mellan sommarkläder och höstkläder när man inte verkar ha något som passar. Nåja, det går ju över och snart är det jacka som gäller igen.

I går for T till Italien för att representera Sverige i landslaget för seniorer i golf. Sjukt peppad! Givetvis strulade det till sig med försenat flyg och med bara 45 minuter mellan anslutningen i Köpenhamn verkade det kört men som tur var höll de planet då det var många från Stockholm som skulle ner till Bologna. Så försenade cirka en timme landade de. Utan bagage…
Det är ju lite svårt att spela golf utan klubbor men efter att pratat med de som har hand om förlorat bagage så skulle det kunna komma med morgonflyget och med det kom också de andra fyra så de plockade upp deras bagage och tog det genom tullen. Inte riktigt lagligt men enda sättet att få klubborna på förmiddagen istället för nu ikväll. Så det kunde spela in och T kunde byta jeans och tröja mot shorts! För ja, det är varmt i Bologna.

Här hemma så har jag idag lunchat med fd hyresgästen C, pratat om ditten och datten över lite god mat! Och som vanligt trevligt!
Håller på och försöker klura ut mat till helgen för då kommer Bästa C från Göteborg hit! Länge sedan vi kunde ses och prata mycket så ska bli kul!

Och jag är så nöjd med min nya bil! Kul och pigg att köra, smidigt med automat och gillar färgen så mycket!
Och min gamla är såld! En golfvän till T sa redan i våras att han var intresserad om jag tänkte sälja så i fredags sa han att de köper den. Har städat ur den och ska bara se till att tvätta den också men de hämtar den nästa vecka så det hinns med.

Ha en fin måndagskväll!

Gult är fint!

Idag tog jag bussen över bron in till stan. Och för första gången hamnade jag i broöppning i en buss! Och jo, bussen blev försenad men det gjorde inte mig något som tur var.

Sedan susade jag hem i denna lilla gula skönhet!

Japp, bytt bil och till automat igen!
2018 årsmodell så inte sprillans ny men ny för mig.
Och framöver slipper jag nog leta efter min bil på parkeringarna!

Nu ska jag bara sälja min lilla Mercedes…

Sista delen

Äntligen! Sista delen av summeringen av vår resa.

Vi lämnar Denver efter ett besök i den botaniska trädgården och far vidare. Landskapet ändras igen och vi kör mot Utah.

Enorma vidder och ett märkligt landskap som är rätt öde. Vissa klippor ser ut som huden på elefanter!

Fram emot kvällen når vi den lilla staden, eller kanske mer byn, Green River. Cirka 900 invånare och ligger mitt i det annars öde landskapet. Men detta stället imponerade! Endast tre rum, precis vid floden och egen uteplats utanför. Ovanpå en restaurang med mat utöver det vanliga! Och jag fick för första gången i mitt liv se kolibrier! Och ja, de är så pyttesmå och vingarna ser precis ut som i Kalle Anka på julafton när de surrar fram.

Vi njöt av god mat och sedan solnedgången från vår terrass. På morgonen samma utsikt men i morgonljus. Här hade vi kunnat stanna en natt till!

Men vidare mot Salt Lake City. Återigen vidder att förundras över, märkliga berg och så öde att inte ens nödsamtal var tillgängligt på mobilerna. Visst finns det små ställen med bensinmack, någon restaurang och så men inte så många.

Desto närmare Salt Lake City vi kommer desto mer mulet blir det.

Skogsbrand som tydligen bara fick brinna på i sin egen takt. Och plötsligt får vi resans första och enda regn. Det regnar några timmar och vi hämtar upp vår yngste son på flygplatsen.

Nästa dag är himlen blå igen och regnet borta. I Salt Lake City är bergen ständigt närvarande i bakgrunden. Trodde nog man skulle se mer av sjön men den är absolut inte närvarande i stan och nog inget man åker till för en dag i vattnet om man inte far fram med båt på den. Men så är den ju också väldigt salt.

Otroligt många kyrkor för mormonerna så klart och när vi letade restauranger för kvällen inser vi att flera av dem också ägs av just mormoner.
Vi stannar i stan tre nätter och första dagen spelar T och sonen snooker i sju timmar! Andra dagen fram till lunch och sedan ville sonen upp i bergen för att fotografera så vi åkte upp.

Nästan löjligt blå himmel, smällvarmt och fantastiska vyer. Ner igen snirklade vi oss på en privat väg, hoppsan! Med hus stora som mindre slott och enastående utsikter.

Vi hyrde ett Airbnb med två sovrum och bra kök. Tyvärr lite si och så med renligheten och köksutrustningen… Och en AC som lät något alldeles förskräckligt och inte gick att stänga av… Dock lämnade ägaren över sina egna grytor till oss med ursäkten att han inte kikat på hur de andra såg ut på länge… Skrev en recension ang detta som han givetvis inte ens godkänt. Men för oss var läget bra i alla fall med bara några minuter till stället med snookerbordet.

Sedan bar det av norrut mot sonens hemstad via Idaho och en natt i staden Boise.

Enormt varmt och vi stannade vid Salmon river där jag svalkade fötterna i det svala vattnet.

Vi valde att köra en liten avstickare över på andra sidan Snake river så att vi därmed fick med Oregon på den här resan, dvs tio minuter av den delstaten!

Dessa vyer! De gör sig inte rättvisa på bild! Detta ovan är White bird Hill Summit på cirka 2 500 meter över havet.

Och nedan vyn över stan Lewiston. Där lämnade sonen och jag T för golfspel med en vän. Sonen och jag åkte de sista 50 minuterna hem till hans lägenhet och T kom efter på kvällen.

Utsikt från sonens balkong.

En dag åkte vi på utflykt till Steptoe butte, en fd vulkan där man en klar dag ska kunna se nästan tio mil. Nåja, så långt såg vi inte pga soldis men utsikt var det! Och slingrande väg runt runt kullen för att nå toppen. Och rät komiskt med p-automat där uppe! Och jo, vi var helt ensamma och ingen p-vakt i sikte.

Dagen innan vi skulle åka vidare blev det ett besök i järnaffären i Pullman, ett himmelrike för sådana som T som där kunde köpa skruvar och annat med pris per styck! På bilden syns ungefär en fjärdedel av deras sortiment.

Och så lämnade vi sonen, Pullman och körde mot Seattle. Tredje gången vi körde den vägen. Och tredje gången vi lämnar vår son och inte vet när vi ses igen.

Stopp för lunch i Royal city, där har vi ätit tidigare och vet man inte om stället så är det inte lätt att hitta då det ligger vid en liten väg rakt ut på en åker!

På vägen till Seattle åker man via Snoqualmie-passet, bergen runt ligger på ca  2300 meter över havet och första gången vi åkte här såg vi dem inte ens pga all smog från skogsbränderna som drog in från bla Kanada.

Den här resan blev det ingen hel dag i Seattle, vi har ju besökt den staden två gånger innan så det kändes OK.

Efter lite numera sedvanligt strul med United och bagage flög vi till Chicago och sedan vidare till Stockholm.

Det var en fin resa, den började med att jag inte ville åka ens men slutade fint i alla fall.
502 mil genom USA i solsken och värme, träffa yngsta sonen och njuta! Det har dock blivit dyrt för oss svenskar att turista i USA, även om bensin fortfarande är betydligt billigare än i Sverige, så är mat dyrt och kanske ännu mer där vi färdats; i områden som ligger rätt öde och det blir dyrare då.

Och trots de enorma portioner mat man serveras i USA lyckades jag gå ner 2 kilo på resan! Högst troligt pga avsaknaden av gott godis och ostbågar!

Vi får se om det blir en resa nästa sommar, vi funderar på att stanna i Sverige och istället äntligen se till att få taket på vårt hus bytt. Men än inget bestämt!

Lugnt hos mig

Tisdag och veckan känns som den kommer bli lång. Inte lång i positiv bemärkelse utan mer åt andra hållet.
Mest för att jag igår var hos min läkare i Stockholm för nya kortisoninjektioner. Och jo, värken kom så klart några timmar senare och natten var väl mest en pina.
Måste ändå säga att det går åt rätt håll med höften. Jag har en bra sjukgymnast som gett mig riktigt bra övningar som jag gör fem dagar i veckan, jag cyklar på min motionscykel och kan numera faktiskt oftast gå som vanligt upp för kortare trappor. Men PW är, och förblir kanske, ett minne blott.

Läkaren och jag diskuterade igår och som han sa:
– Det finns ingen quick fix utan det är envis träning som gäller och så toppar vi upp med injektioner så du kan träna på.

Tanken är att träningen ska ge långvarig effekt och att injektionerna ska komma med längre och längre mellanrum. Men det går som sagt inte fort framåt.

T var snäll och körde mig dit, höll mig i handen när det, som vanligt, gjorde satan i gatan ont och körde hem mig igen. Borde någon gång be honom ta bild när de satt en spruta; ca 15 cm lång nål som åker in nästan hela vägen. Det känns inte så mycket förrän den stöter mot det irriterade området men då känns det så det räcker och blir över kan jag meddela. Allt med övervakning via ultraljud så de hamnar rätt och det gör också att man kan använda mindre kortison.

Så jag tar det lugnt här hemma. Håller mig inne för att slippa trapporna och borde nog planerat maten lite bättre men det får bli vad som finns i frysen!

Har sedan i helgen ny mobil! Den gamla dog ju i USA, återuppstod och dog igen. Räddades men jag insåg att det var dags att fixa ny. Efter att läst på, samtalat med två av sönerna och vägt för och emot så blev det en Samsung s10e. Än så länge lite ovant men det ger sig och jag gillar den. Och mina fina skal till den!

Saknar några funktioner från min Sony, speciellt den lilla blinkande lampan när man missat samtal eller fått sms, men gillar också en del nya. Och så smidigt att byta via Smart Switch! Alla appar, inställningar, kontakter mm rakt in i den nya! Kan helt klart rekommenderas.

Jösses vilka åskoväder vi hade i slutet av förra veckan och i helgen! Men nu skiner solen ute men värmen är inte den samma som förra veckan och kanske sommaren är över nu?

Ska idag börja på sista delen av sammanställningen av vår USA-resa så den lär dyka upp i veckan hoppas jag.