Saker jag letar efter

Jo, jag besöker rätt ofta stans secondhandbutiker! Det har ni nog fattat vid det här laget!
Faktum är att jag nog numera köper mer där än i vanliga butiker, alla fall när det kommer till prylar. Nåja, kanske inte riktigt.
Hur som helst så finns det ständigt en lista i huvudet på saker jag söker, sånt som jag alltid spanar efter. Och ibland dyker de upp!

Som i onsdags förra veckan: den där absolut bästa potatisskalaren som Ikea inte har längre! Och nu har jag två! Skulle gärna hitta äggskivaren bredvid också, även den från Ikea, och vem vet! En vacker dag så hittar jag nog en sådana också.

Och så givetvis Blundar! Det kändes som de liksom försvunnit men så blev det tre på kort tid!

Även fler ljusstakar modell Iittalas Festivo vill jag ha och då de lite högre. Har många men mest låga. Dessa går givetvis köpa nya men så mycket roligare att ge några tio styck och fynda! Från Iittala letar jag även assietter och tallrikar av modellen Kastehelmi, de i klarglas.

Det finns mer på den där listan över vad jag söker efter men det får räcka för idag!

Skam den som ger sig

Någon av er kanske minns uven vi satte på skorstenen i våras? För att fåglarna skulle låta bli att bygga bo och hålla till där.
Funkade ungefär ett dygn, sedan hade de insett att han var ofarlig…

Så idag gör vi nytt försök med ett nät som en huv över skorstenen. Och lite vassa ändar på nätet som sticker uppåt så det blir svårt att landa för fåglarna.
Och för den som undrar: jo, T har säkerhetssele och är väl fastsatt.

Kanelbulle med bacon

Nä, ni kan vara lugna! Rubriken betyder inte att jag bakade kanelbullar med bacon i.
Men bullar bakade jag, sådana med kanel i! Goda blev de.
Kanske det bara är jag men när jag är i miljö där något luktar, gott eller mindre gott, så sätter sig lukten i mitt hår. Och då jag har långt hår som fladdrar runt huvudet mest hela tiden så känner jag lukten länge efteråt.
Så igår luktade jag kanelbulle!

Sedan blev det dags för middag. Den inkluderade bacon, och även om jag alltid steker sånt i ugnen, så blir det lukt.
Så med andra ord luktade mitt hår, och gör lite fortfarande, kanelbulle med bacon!

Men de faller nog ner till slut

1 oktober 2015

1 november 2015

22 oktober 2017

Ibland behöver man se bilder för att inse saker.
Som att löven föll tidigare hösten 2015 än de gjort i år.
Och ändå säger de som verkar förstå sig på att det är tidigare i år på grund av den torra sommaren…
Nåja, det lär bli löv att räfsa ihop i år med!

Dimma…

 

Vaknade till en dimmig morgon. Passar rätt bra då jag känner mig rätt dimmig också.
Sover så dåligt just nu. Vaknar av värk. Vaknar av ljud. Vaknar och fryser. Vaknar och svettas.
Det går i omgångar men nu vill jag verkligen få en natt då jag sover bra, behövs kan man väl säga.

Men det är fredag, solen kämpar för att ta sig igenom dimman och T kommer hem till lunch! Och äldste sonen kommer förbi en sväng idag!
Nu ska jag duscha och tvätta håret!
Ha en fin fredag där ute!

Men annars är allt bra

De flesta av oss svarar nog ofta att allt är bra när någon man känner frågar. Fast man kanske inte alls känner sig tipp topp.
Och så är det med mig med. Jag svarar att allt är bra, för på det stora hela är det nog det.
Om det inte vore för höften…

Eländet började i våras, mattades av lite under augusti och jag kom igång med mina PW:s igen men nu… Det är skit rent ut sagt. Kan inte kalla det något annat.
Allt gör ont; gå, stå, sitta, böja mig och belasta med att tex bära saker. Kan inte åka bil mer än kanske max trettio minuter, kan inte ta ut mina steg så går sakta och har mer eller mindre ont konstant.

Ringer Vårdcentralen och får råd om Ipren en vecka… Får inte ens läkartid. Ringer igen och då ska jag testa Voltaren i fjorton dagar. Hjälper inte. Så i torsdags ringde jag igen, gjorde klart för sjuksköterskan att det går inte. Och hon gav mig tid hos en läkare. Var tydlig med att jag inte vill till han som talade om att slå en bok på knölen. Visserligen får jag vänta några veckor men hellre det än att träffa det stolpskottet igen.

Nu hoppas jag på röntgen, en läkare som lyssnar och få reda på vad det är. Och sedan vad som kan göras. Hela kroppen längtar efter att få träna, gå PW, bli andfådd men just nu går det inte. Inte ens på ren vilja. Allt gör bara ont.

Nästan så man gråter

Ser ni?
Fantastiska originaldörrar från 1920, i massivt trä, har sågats i två delar för att bli lättare att kasta i containern…
Man blir ledsen.
Men tre hela står nu i vår källare i alla fall.

Man måste ju passa på!

Igår kväll, ihop med grannarna i andra flygeln, bar och släpade vi på dörrar.
För när ett av husen här i området töms och rivs ut för att det ska bli lägenheter och de ska slänga alla gamla dörrar och byta alla gamla fönster, ja då får man ju passa på!

Var där under dagen och pratade med byggledaren, inga problem, plocka vad ni behöver och jag nästan skuttade på plats! Och grät nästan när jag såg vad de gjort med alla dörrar på andra våningen… Helt enkelt sågat massiva 100 år gamla dörrar rakt av för de är så tunga att bära…

Men på första våningen fanns dörrar kvar och T och jag släpade ut tre, och jo, de väger enormt mycket. Sedan lånade vi en byggkärra, modell stor skrinda utan sidor, och drog hem dem. Tillbaka fick T dra på mig!

Och på lördag ska vi såga loss karmarna till dörrarna och eventuellt ta hem en till. Vi fick låna nyckel så vi kan hämta när vi kan och senast söndag för sedan river de där nere från måndag.
Fönster ska också hämtas men det blir till våren för de ska inte bytas förrän då.

Lika fast olika

Det var länge sedan jag stod i kön vid secondhandbutiken en lördag men i helgen lyckades jag vara klar i tid och kunde köa för att fynda.
Och det blev några småsaker och bland annat en hund till!

Så nu är de tre. Och jag kan se att de är lika men ändå så olika. Mina två första är äldre och den jag köpte i lördags är nyare. Kikar man lite hastigt kanske man inte ser skillnaden men den är påtaglig; den nyare har djupare mönster, tjockare ben, öron man ser och är överlagt mer bastant liksom. Gillar de äldre bättre för de ser mer genuint handgjorda ut, den nya är för arbetad på något sätt. Små detaljer.

Sedan kan man ju le åt det ironiska att jag, som är så extremt rädd för hundar, lyckats samla på mig tre!

Också ett sätt!

Vi har väl alla blivit smått irriterade på telefonförsäljare som ringer och ska sälja in det ena och det andra. På nått sätt lyckas de alltid ringa när man har något annat för sig också.
Numera använder jag en app som blockerar det mesta och framför allt de som inte är så himla seriösa.
Sedan kan man lösa det som vår äldste son gör:
Varje gång ett elbolag ringer och vill ha ska byta säger han ja, tack!
De sköter allt; kollar vilket datum han kan byta, avsluta det gamla, få igång det nya och han behöver inte göra något.
Så ringer ett nytt bolag och han säger ja, tack.
Nu återstår att se när de tröttnar och han hamnar på någon slags lista för personer de inte ska ringa!
Frågade honom vilket bolag han har nu och det hade han ingen aning om, det byts ju hela tiden!