Det går framåt, sakta men framåt

Långhelg. Inte en lika varm helg som förra men OK och idag kom solen fram till slut.
Vi tar dagarna som de kommer och inga revolutionerande saker händer men det går ändå på något sätt sakta framåt för sonen och axeln. De rörelser vi gör varje dag går enklare så läkningen gör nog sitt. Han är fortfarande på nästan full dos av värkmedicin, dock klarar han natten utan påfyllning, men troligtvis måste han snart trappa ner och det borde väl snart funka. Man kan ju inte ta tabletter med morfin hur länge som helst.

I morgon kommer äldste sonen och han flickvän R hit, vi ska äta middag ihop och äldste sonen ska hjälp T att bära upp utemöblerna för där har vi ju inte så mycket nytta av den enarmade sonen ;-)

Fast en, nej två, roliga saker har hänt men mer om det nästa vecka!
Ha en fin söndag och njut av lite extra ledighet!

Eller vad man ska kalla det!

Idag körde V och jag igång med hans två träningsövningar:
Nr 1: Han för skulderbladen mycket försiktigt mot varandra, max 10 gånger.
Nr 2: Han ligger på rygg utan axellåset, kuddar kring arm och axel som stöd, armen fram över magen och så för han sakta ner den längs kroppen och sedan för jag tillbaka den och då får han inte hjälpa till. Också max 10 gånger.
Låter kanske löjligt men fullt tillräckligt och han får ont efter.
Utöver detta så ska han knyta och spreta med handen massor av gånger per dag.

Nästa vecka ska han tillbaka till sjukgymnasten och då ska han få nya övningar.
Det går sakta men det går framåt!

Saker tar tid

Insåg att jag inte hunnit med bloggen alls på sistone… Det var kanske inte meningen men så mycket annat som tagit min tid och det tar lite tid att hjälpa V; bara att duscha är en procedur! Först ska hans armlås av och då får han inte släppa armen utan måste hålla den på plats så axeln inte rör sig. Så iförd kalsonger står han i duschen och håller sin arm och jag tvättar honom. Sedan bilder vi en enkel mitella som armen hänger i en kort stund medan jag kliver ur duschen och V kan ta av sig kalsongerna och tvätta det som göms i dem! Tror vi båda är glada att jag slipper den biten! Sedan torkar han sig och på med nya kalsonger, jag hjälper honom på med armlåset igen och så dags för deo och hårgelé. Man kan väl sammanfatta det med att det inte direkt går att ta en snabb dusch! Men varannan dag gör vi detta och som tur är så luktar hans svett nästan ingenting!

Idag var hans första besök hos sjukgymnasten och eftersom jag skulle köra honom dit så hängde jag med in och det visade sig vara bra. För de övningar han får göra består av att jag, eller någon annan, böjer på armen! Han får alltså inte göra det av egen kraft. Inga övningar man blir svettig av om man säger så.

Sedan har jag träffat en ny vän! Lite dråpligt men hon är min optiker! När jag kollade synen för ett tag sedan kändes det som en person jag gillade och att jag sedan stötte på henne i Västerås gjorde det hela lite komiskt. Vi bestämde oss för att äta lunch nästa gång hon jobbade i Strängnäs och det var i fredags! Mycket trevlig kvinna i min ålder och vi lär ses igen.

Snart dags att sova så god natt på er!

Solsken och sjukstuga

Gårdagen började tidigt för V. Men redan vid halv tio var hans OP färdig och jag fick träffa honom. Lite lullig var han allt!

Sedan väntade vi en stund innan läkaren kom och berättade hur det gått, vad han gjort och lite om sjukskrivning och sjukgymnastik. Själva OP gick bra men det var mer som var sönder där inne än läkaren sett på ultraljudet veckan innan så helt klart nödvändigt med OP. Tyvärr såg han en annan skada som bekymrade honom; fästet för biceps upp mot axeln är skadat och det var så klart inte bra dock oklart varför och vad som ska göras och läkaren vill först se hur det ser ut på höger innan han uttalar sig mer. En del papper och väldigt många tabletter med morfin fick V med sig hem. När vi åkte hem var fortfarande hela armen bedövad men det släppte fram emot kvällen och då mötte V upp med morfintabletter. Tydligen får han inte få svår smärta för då kan det bli så att det inte går häva den utan den blir kvar. Så långtidsverkande, korttidsverkande morfin och Alvdeon 665 mg tas med olika tidsintervall och han känner rätt väl när de behövs. Han har armen i ett axellås och det ska han ha dygnet runt i tre veckor nu men han får ta av det för att duscha men inte förrän tidigast på lördag.
Nu är han sjukskriven till 12 juni först och går allt bra med vänster axel så blir det OP på höger den 9 maj.

Första natten gick bra och V sov bättre än han trodde han skulle göra, vi pallade upp honom med kuddar!
Annars har vi idag ägnat rätt mycket tid åt att ringa försäkringsbolagen och fixa och dona med sånt, det tar tid med alla telefonköer men nu har vi koll och vet vad som ska göras för att få ute lite ersättning i alla fall. Ute sken solen och det var +18 idag! V var ute och gick en sväng i solskenet.

Nu snart dags att göra sig klar för att sova och så får vi se hur han mår i morgon, det ska ju sakta bli bättre.

Huvud, axlar, knä och tå

Det har, i vår familj, handlat mycket om kroppsdelar det senaste halvåret; min höft, mellansonens tå, makens golfarmbåge och mellansonens axlar.
Min höft fick ju en andra omgång kortison för ett tag sedan och det är bättre igen men jag har fortfarande väldigt svårt att sitta mer än korta stunder… Så jag undviker att sitta så gott det går, rör på mig ofta och begränsar mitt bilåkande så mycket jag kan. Just sitta så där fast på samma plats länge som man gör i bilen är allt annat än OK just nu… Rimmar ju dåligt med en resa genom USA om två månader men tänker att om jag är snäll mot kroppen nu, träna mycket och undviker det som gör ont så kanske det går? Och så finns det värktabletter! Plus att vi hyrt den typen av bil som funkar bättre, en sort där man sitter lite mer upprätt liksom.

Mellansonen har ju sin OP i morgon och kommer hit i kväll sedan får han skjuts i morgon bitti av snälla grannar till kliniken i Eskilstuna och så åker jag dit lagom till han är klar. Han vill att jag är med på läkarens genomgång efter för två ställer fler frågor och minns mer än en med värk! Sedan får vi se hur de närmaste dagarna blir, han lär ha ont. Och vara lite handikappad med bara en arm att använda så därför bor han hos oss tills han kan klara sig själv bättre.

Så sjukstuga här framöver men solen skiner och vi ska får varmt och skönt väder framöver så sonen kan ju sitta ute och njuta av vädret om inte annat!

Fredagen den trettonde

Japp, fredag och den trettonde. Tror ni på sånt? Lägg till att en kolsvart katt gick över gatan framför mig på min PW i morse.
Och sedan sprack mina älsklingsjeans i baken när jag böjde mig… tur att det hände innan jag åkte in till stan!

Så är ni vidskepliga? Jag är nog egentligen inte det men visst, det uppmärksammas idag och då tänker man ju på det. Tror ändå inte att det händer mer saker i dag en vanlig fredag men det blir ju förknippat med att det hände just den trettonde.

Var nyss på  möte med bygglovshandläggare på kommunen för att reda ut vad för regler vi har att hålla oss till när vi ska byta vårt tak, tanken är att försöka få det gjort inom snar framtid. Fick väl inte reda på något nytt utan bara bekräftat det jag redan visste vilket ju var bra. Vi bor i ett kulturminnesmärkt hus och det är lite bökigare med allt sånt här. Det var dock en sak som jag störde mig på… Handläggaren flackade med blicken hela tiden och det fick han väl göra men helt uppenbart tittade han ut genom fönsterdörren på vad som pågick där ute och DET kändes så otroligt nonchalant och gav mig intrycket att han inte ens lyssnade… Har man bokat möte med en person ska man väl visa att man är intresserad och det gjorde han knappast. Säger surtanten!

Blir en fredag för mig själv då T ju fortfarande är i Turkiet och inte är hemma förrän i morgon kväll. Så det blir räkmacka på tu man hand och ingen att spela Yatzy med.
Solsken ute idag och mina skitiga fönster ser om möjligt ännu värre ut men putsning är beställd men blir inte förrän om en månad och kanske lika bra det för då hinner gatorna sopas och säkert hinner något regn spola bort dammet från gatorna.

Ha en fin fredag och akta er för svarta katter och gå inte under stegar ;-)

Inneboende

Ni minns säkert att mellansonen skadade sin axel rejält när han var på Filippinerna.
I måndags hade han tid hos ortopedspecialist och fysioterapeut. Och de konstaterade det som V och vi misstänkt; axlarna, ja båda två, är så skadade att han måste operera. Höger axel har han tidigare försökt få ordning på genom träning och det blir bättre men aldrig bra och han har problem dagligen och att sova är för det mesta förknippat med värk speciellt sedan även vänster nu är skadad. Och han ska ha de där axlarna i många år till så de måste fungera även när han blir äldre.

Så det blir operation, först vänster och så fort den är hanterbar även höger. Och det blir redan onsdag nästa vecka! Man kan väl säga att V:s chef inte skuttade av glädje för detta innebär en sjukskrivning på si så där två månader… Men han har funderat fram och tillbaka, det måste göras och det kommer aldrig vara perfekt i tid med tanke på jobb och sånt så bara att göra det nu.

Och eftersom han blir lite handikappad ett tag, axeln ska vara helt stilla i minst tre veckor och hålls på plats av axellås som ska vara på 24/7 och bara får tas av när han duschar och gör träningsövningar, så kommer han bo hos oss tills han känner att han kan fixa vardagen ensam igen.

Så från onsdag nästa vecka har vi en son inneboende, kanske rätt smärtpåverkad och full av värktabletter de första dagarna men sedan lär han bli rastlös. Han har svårt att göra just ingenting så jag funderar nu på vad vi ska hitta på för att han ska få tiden att gå. Och så har han tänkt att gå PW två gånger per dag, bra sätt att i alla fall träna lite och så ska han ju göra träning för axeln så småningom.

Och för den som undrar så har ortopeden lovat att försöka vara snäll mot alla tatueringar, det ska nog funka för operationen gör via titthål.

Konspirationsteori ?

I tidningen förra veckan:

I tidningen i helgen:

Kort helg…

Helgen hann knappt börja innan den tog slut och T for iväg.
Denna gången ingen tjänsteresa utan en veckas träningsläger med seniorlandslaget i golf och han lär få sol och värme då de är precis vid Medelhavet i Turkiet.

Men idag skiner i alla fall solen, det är plusgrader och tvåsiffriga sådana!
Heja våren, kämpa på!

Bortglömt

I morse när T och jag låg på varsin spikmatta i sängen och småpratade lite slog det med: vi har haft bröllopsdag och helt glömt bort det!
Men har man varit gifta i 29 år så kanske man glömmer sånt? Till saken hör att jag näst intill alltid måste kolla datum och år i min ring för att komma ihåg.

Eller så är det mer så att vi glömmer alla slags bemärkelsedagar för vi har uppenbarligen även glömt bort svärfars födelsedag, han fyller dagen innan vår bröllopsdag. Får bli att gratta i efterskott! Förlåt R…

Hur är ni med sånt här?
Firar ni bröllopsdagar och namnsdagar?
Eller är ni lika glömska som oss?!