Men egentligen ingen skillnad

Sedan några veckor har vi här i Sverige en Pandemi-lag. Kan väl säga att den inte påverkat mig så värst mycket men det kan ju ändras. Nu har myndigheterna mer rätt att ändra på regler kring trängsel tex.

Tror också att många butiker uppskattar den, nu VET de vad som gäller och hur många som får vara i deras butik.
Och en del som bor utanför Sverige har sagt saker som ”sent ska syndaren vakna” och då blir jag liiite irriterad. Det verkar som många tror att vi i Sverige bara levt på som vanligt och inget har ändrats under året som gått… Nåväl, det stämmer inte MEN i och med lagen så finns det nu mer tydliga regler och det blir lättare att anpassa regler för vissa verksamheter. De lagar som tidigare reglerat har passat dåligt för en hel del verksamheter. Har fått höra, återigen ofta från sådana som bor i andra länder, att det är väl bara att bestämma si och så men nej. Och jag tycker det är bra för om vi inte hade en lag som skyddar oss ja, då skulle det kunna hända farliga saker med fel personer vid makten.

Pandemilagen är tillfällig men kan förlängas, blir lite osäker på hur länge den nu gäller men tror det var tills i höst någon gång.

Nåväl! Hur löser då butikerna detta med att x antal får vara i deras lokaler?
Lite olika skulle jag säga. De flesta, skulle nog hävda alla, har en skylt vid deras entré att där i deras butik får x antal vistas, respektera det osv.
Det är ju enkelt med en liten butik, tex fem får vara där inne och det kan man ju lätt räkna på själv innan man kliver in.

Men det blir ju klurigare i matbutikerna. Tex utanför Willys står det en skylt med att 213 personer får vistas därinne (den har uppdaterats och minns jag rätt står det 165 nu). Så sist jag var där frågade jag en i personalen hur de gör för att räkna besökare.
Och fick svaret statistik! De kan via sitt kassasystem se en rätt klar bild över hur många som är inne. Första siffran, 213, fick de genom att räkna antal kvm och att varje besökare ska ha 10 kvm (pandemi-lagen) men så tog de statistik från den veckan på året de har flest besökare, v 51, och fick den nya siffran. Det finns två ytor i butiken, frukt & grönt och mejeri, där det lätt korkar igen. På dessa ytor ska det så gott som alltid finnas en personal och den personen kan, om hen känner det nödvändigt, bestämma att nu stänger vi så inga fler kommer in tills det lugnat sig. De hade lördagen innan jag frågade haft en inspektion och just då tyckte de själva att nu är det många i butiken men kassastatistiken sa 55! Mycket intressant samtal tycker jag!

Inne stan, på ICA, står en skylt med röd och grön lampa för om du får gå in eller inte. Vet dock inte hur de räknar på det för det fanns inget som indikerade att de höll koll på antal personer in och ut. Men mycket troligt att de också går via kassastatistik.
Och inne i vår lilla galleria Präntaren kan man tydligen se ev trängsel i realtid men där vet jag inte heller hur de kollar detta.

Så det finns olika lösningar och det verkar funka fint! Och egentligen är det ingen skillnad från innan för oss besökare men högst troligt mer trygghet för butikerna som nu vet vad som gäller och slipper gissa.
Det är så här som jag uppfattat det och jag kan ju givetvis förstått fel!

Annons

Och lite till av det som är bakom oss

Dags att försöka ta tag i den sista delen av 2020, att totalt avsluta det skit-året!

Det är ett år där vi, i alla fall T och jag, bokstavligen inte haft annat än mjukisbyxor, sköna tröjor och annat som mest liknar myskläder på oss. OK, ibland har vi varit tvungna att ta på annat! Och kanske tur det! Och detta har gett betydligt mindre tvätt, så lite att jag får samla ihop lite av varje för att få ihop en halv maskin… Är väl bra på sätt och vis!

Det blev ju sommar trots virus och sån skit. Och vi började T:s semester med att byta våra hängrännor, mycket behövligt då de gamla inte mest knakade sönder som knäckebröd! Och T fick ta hand om ett getingbo också.

Och givetvis fortsatte vi åka båt så fort vädret tillät och vi hade tid, dvs rätt ofta! Och trädgården, som ju tidigare fått nya växter, fick nu mer uppiffat kring vår uteplats, något vi pratat om länge.
Och när sonen i Växjö fyllde år och berättade att han beställt tårta, ja då bokade vi hotell och for ner för att fira! Kändes mycket märkligt att bo på hotell men allt där var väldigt bra ordnat kring avstånd och sånt.

Sommaren rullade på och jag fick för mig att måla våra entrédörrar på utsidan, och ja, dörrar för det är tre totalt. Och så var vi givetvis ute med båten så fort det var fint väder. Vi fixade mer utomhus, T vann klubbmästerskapet och givetvis mer åka båt!

Och här någonstans slutade jag sminka mig. Har väl aldrig sminkat mig så mycket men numera är det mest ingenting, orkar inte bry mig. Något som däremot är mer sorgligt är att mina ringar sällan åker på för det blir så meckigt med allt handtvättande och handsprit.

Hösten närmade sig och löven föll och T fick åka till kontoret och jobba! Detta på grund av att en chef måste finnas på plats för de som inte kan jobba hemifrån och det var hans tur för i övrigt får de inte jobba från kontoret.
Borta i USA hade sonen så gräslig luft på grund av skogsbränder, samma sak varje år.

Och i oktober, när vi och mellansonen nästan gett upp, skrev han till sist kontrakt på sin egna lägenhet! Inget mer flyttande varje år när kontrakten går ut!
Och med sorg i hjärtat tog vi upp båten… och nu, när snön ligger på marken utanför mitt fönster, känns det olidligt långt till våren.

Jag blev förkyld och gjorde covid-19 test, en lite rörig upplevelse innan jag fick tid för provtagningen och som tur var var det negativt.
Och minns ni de fina granarna T gjorde efter en idé jag fick en kväll?!
En vecka innan julen åkte vi ner till Linköping, sonen hade fått sina nycklar till sin nya lägenhet och det var dags för renoveringen! Vi hade planerat det mesta innan, färg, tapeter och tusen andra saker var inköpta. Maten var planerad och allt detta för att minimera antalet besök i butiker. Så sonen och jag slet hårt i en vecka, T jobbade men hjälpte till på kvällarna och sent den 22 december kom vi hem. Den 23 handlade jag den mat jag inte kunde förbereda innan vi åkte till Linköping och så blev det jul!

Och samtidigt tog all min ork och energi slut, kroppen sa stopp och hela julhelgen bestod mest av värk men det blev en mysig jul ändå. Mellansonen var här och han och T hjälpte till så jag slapp göra så mycket.

Med bara några dagar kvar av 2020 så gjorde skitåret ett sista ryck med att just vara ett skitår… Svärfar hamnade på sjukhuset, hjärtat som krånglade och det som först såg ut som något enkelt att fixa blev en stor kranskärlsoperation och för det fick han flyttas från Eksjö till Linköping. Allt har som tur är gått bra och han är hemma sedan en vecka ungefär. Men det var en tung tid för svärfar och svärmor när de inte fick ses på tre veckor pga besöksförbud. Vår äldste son och mellansonen åkte båda till svärmor på nyårs afton för hon skulle slippa vara ensam den dagen. De bedömde det som säkert då mellansonen bara umgåtts med oss och äldste sonen bara med sin sambo.

Och därmed är 2020 officiellt över!
Skönt och vi får hoppas att när vi avslutar 2021 kan vi se tillbaka med mer positiva ögon!
Men även om det varit ett besvärligt år så har det funnits mycket att vara glad och tacksam över, eller hur!?

I efterskott…

Jaha, tydligen skapade jag mig själv en ny tradition förra året. Då glömde jag bort att bloggen fyllde år och det gjorde jag i år med…
Så igår fyllde bloggen 12 år!
Jösses vad tiden går kan man säga. Och det går upp och det går ner när det handlar om inspiration att skriva. Eller kanske mer att det inte är så att det kryllar av händelser i mitt liv!
Men jag kämpar på!
Och i försenad födelsedagspresent önskar sig bloggen och jag mängder av kommentarer under året som kommer!

Och del två av 2020 bör dyka upp så fort jag letat upp inspirationen att skriva den!
Och under tiden kan ni roa er med del ett!

Bakom oss

Nästan alla år jag bloggat har jag gjort någon slags bakåtblick när ett nytt år börjar. Vissa år har jag skrivet den bitvis under året medans månaderna gick för ni ska veta att det tar tid. Och ska man ha bilder och länkar så behövs ännu mer tid.
Och tänkte försöka få ihop något i år också och kan meddela att jag kommer inte gå in på detaljer för varje månad utan mer en lista på tankar, händelser och annat som poppat upp under året. Och kanske inte alltid i kronologisk ordning ens!

Har de senaste dagarna tänkt mycket på vad lyckligt ovetande vi var för ett år sedan. Minns att jag tänkte på uttrycket ”det glada 20-talet” och tänkte att nu blir det så igen! Ack så fel jag hade… Men kan ändå känna känslan jag hade; den där lite pirrande förväntningen på det nya året.

Och vi började 2020 precis på samma sätt som vi slutade det; med att hjälpa mellansonen att flytta.
Och både T, mellansonen och äldste sonen åkte på tjänsteresor. Den ena av dem med tyst sällskap! Känns ju rätt konstigt med dagens ögon! Och vi var på lokal och åt med en kompis!

Sedan kom Dennis på besök, inget jag uppskattade direkt… och inte min bil heller. Och både maken och sönerna for runt i välden, precis som vanligt. Tror det var någon gång här i februari som vi började höras tala om ett nytt virus.

Men i mars… Ja, då ändrades allt. Men innan dess såg både äldste- och mellansonen fram emot att åka till samma mässa i Las Vegas! Den ene för att bygga monter och vara på stand-by och den andre för att jobba i en annan monter. Detta hade de båda sett fram så mycket mot och jobbat hårt för att få åka. Med facit i hand känns det klokt att äldste sonens arbetsgivare ställde in och helt galet att mellansonen åkte… Och han hann hem med nöd och näppe innan världen stängde ner. Och jag fick två muggar till i min samling.
Och var vi än bor i världen tror jag vi alla minns de tomma hyllorna i matbutikerna.

Jag tänker också på alla ord vi börjat använda: R-tal, permitterad, antikroppar, pandemi, covid-IVA, immunitet, Folkhälsomyndigheten, social distans (som borde heta fysisk distans), smittspårning och säkert fler som jag nog nu tar för givet och därför inte får med här.

Och att det nog var så himla bra att denna pandemi kom när vi kunde se fram emot vår, sommar och ljusare tider. Visserligen är det fortfarande pandemi och vi kämpar för att ta oss igenom den mörka tiden på året men skillnaden är ju att vi hann vänja oss vid alla nya regler och restriktioner och inte kastades in i det samtidigt som mörker och kyla kom.

Och jösses vad svart mycket kändes, så tungt och mörkt och ännu mer när T, äldste- och mellansonen blev permitterade. Och mörkt känns det väl fortfarande men vi har vant oss och hittar ett sätt att leva mitt i allt detta. Och även om T inte är permitterad längre, tog slut för honom innan semestern, så är han inne på vecka 47 med att jobba hemifrån.

Men det kändes mest som att varje dag upprepade sig… Och så gick mellansonens ena axel sönder… och han insåg att det är nog nu det är som bäst att ta den där operationen. Att det sedan inte gick som vi tänkte på OP-dagen och han fick vänta en månad till, ja det är så det kan bli! Men dagen innan hans 30-årsdag blev det OP till slut. Och helgen efter ordnade vi en lite överraskning till honom i vår trädgård, han blev väldigt överraskad när hans bästa vänner kom på fika med distans i vår trädgård.

Och även om vi trodde det skulle bli omöjligt lyckades vi hitta nya hyresgäster när den gamla sa upp sitt kontrakt.
Och båten lades i sjön rekordtidigt, mest pga att T hade haft så mycket tid att fixa med den pga permitteringen. Och givetvis firade vi midsommar på sjön, fullständigt Corona-säkert. Och varmt!

Slutet av juni bjöd på ballong som lekte kurragömma, T som fick flytväst-solbränna och växter som planterades.

Stannar där! Alltså blir den en del 2 då detta bara var första halvan av 2020.
Idag har vi -11 ute och strålande sol! Önskar er alla en fin helg!

Början av året

Vi är redan inne på andra veckan av det nya året! Om som vanligt nu för tiden så har det blivit vinter; snö och kallt och de norra delarna av Sverige har det besvärligt idag med upp mot 70 cm snö… Minns väl när vi bodde i Brunflo utanför Östersund 1994-1995 och det en natt kom 80 cm snö. Kan meddela att det är MYCKET snö på en gång.

För er som undrar hur det går för svärfar så blev det OP i fredags, dagen innan flyttades han från Eksjö till Linköping. Stor kärlkransoperation som tog många timmar men allt gick bra och enligt plan. Vi talade med honom i söndags och han är vid gott mod och ska nu i veckan troligtvis flyttas tillbaka till Eksjö.

Som jag berättat så började vi det nya året med att åka ner till sonen, hans flickvän och katterna i Växjö. Det går väl att diskutera om det var en nödvändig resa men vi gjorde vad vi kunde för att träffa så få som möjligt och sonen och hans flickvän hade inte träffat några på väldigt länge. Vi bodde på hotell och har nog aldrig bott på ett så tomt hotell! Första natten var det fem rum bokade och andra sju! Inser ju att de knappast gick med vinst den helgen.
Och som vanligt så blir det mycket bilder på de tre katterna när vi besöker dem!

De började med att undersöka våra kassar och när julklapparna öppnades måste ju allt spanas in!

Den yngste, Kyros, gömmer sig mest i sovrummet och han är ju kolsvart så syns knappt om man inte tänder lampan. Men så hittade han sin favoritleksak och ville leka. Han tillät också att T gosade med honom, mycket ovanligt att någon ens får!

Och han fick en egen julklapp! Han går varje kväll in och gömmer sig i en garderob i sovrummet vilket gör att det smäller lite i dörren när han bökar med att öppna den. Så sonen undrade för ett tag sedan om vi hade någon gammal dörr det gick att såga till och göra hål i så det blev mindre ljud på natten. Så vi fixade, det de inte visste var att hålet inte bara blev ett runt hål! Och numera sover han där även på dagarna ibland.

Annars sover de där tre kissarna mycket, lite här och där!

Och Sasori tyckte jag var hans bästa vän då jag matade honom med lite skinka när vi gjorde varma mackor, plötsligt följde han mig som en svans!

Väl hemma åkte alla , eller de få julsaker vi haft framme, ner i sina lådor. Och i förrgår hjälpte T mig att ta ner den stora stjärnan i trapphuset och jag hängde upp den vanliga som för stunden blev dekorerad med tulpaner! Gillar verkligen den lampan och möjligheterna att variera, glad att jag kom på den idén!

Och avslutar med att sonen i Linköping hittade en Blund! Det är rysligt länge sedan någon av oss hittade en och kanske inte så konstigt då de slutade tillverkas 2009. Och denna har fått en tröja av någon! Nu får den ligga och vänta på att flytta till de andra drygt 45 stycken hos sonen i USA.

Och vet ni! Jag har fått ordning på WordPress, vågar knappt nämna det men nu funkar allt!
Vad jag gjorde? Sökte på felet via Google och fick många tips inklusive att logga ut och logga in. Jag började med det och det hjälpte! Lite löjligt att jag inte tänkt på det tidigare…

Ha en fin vecka och hoppas solen lyser lite på er!

De sista veckorna

Ber om förlåtelse att jag inte skrev något i mellandagarna. Väl hemma från Linköping tog ork och kraft helt slut och istället blev det en massa värk och orkeslöshet. Kanske inte så konstigt med tanke på hur hårt jag jobbade i drygt en vecka och mest tacksam att kroppen höll. Och så fortsatte WordPress att krångla. Helt hopplöst.

Den 14 december åkte vi ner till Linköping och när mellansonen den 15:e fick nycklarna till sin lägenhet så körde han och jag igång. Vi lämnade T i sonens gamla lägenhet under dagarna, han satt och jobbade där och tur det för det är banne mig inte lätt att vara tre personer på 42 kvm varav en har digitala möten hela tiden!

Så vi började med att måla taket i vardagsrummet och ta bort lös tapet och spackla. Detta rum hade också en vägg med svart träpanel som revs ner. Bakom den hade väggen målats svart och först trodde vi att detta blir busenkelt, bara att dra av färglagret men rätt snart insåg vi att all tapet bakom satt väldigt dåligt. Så bredspackla? Verkligen inget någon av oss är bra på för det är en helt annan sak än att spackla skarvar och hål. Så det blev renoveringsgips, när T jobbat klart åkte han och sonen och köpte det och innan kvällen var över hade den kommit på plats och skarvarna spacklats en gång.

Den väggen krävde lite mer spacklande men under tiden kunde jag sätta igång att tapetsera de övriga väggarna och sonen spackla hall och sovrummet. Det blev långa dagar, lunch på rangligt tapetseringsbord men framåt gick det.
Hallen blev varmt grå, vardagsrummet fick sin tapet och sovrummet en fin blågrön nyans som matchar hans loppisfyndade lampa perfekt.

På kvällarna kom T och hjälpte till. Det skruvades upp duschväggar, våra gamla, och ett badrumsskåp köptes via Blocket. Faktum är att det enda i möbelväg som är nytt hos sonen är sängborden, allt annat är loppis eller Blocket-fynd och detta inklusive duschblandare och munstycken!

På fredagskvällen tog vi ledigt från 18 och fixade lite finare mat och jag fick räkbakelser!
Och på lördag morgon började jag flyttstäda den gamla lägenheten medan de andra två körde möbler och kartonger i skytteltrafik och när det var klart fick de också flyttstäda.

Städningen fortsatte på söndagen och sedan var det bara att fortsätta i den nya lägenheten.
Så galet trött i kroppen när jag somnade på kvällarna, allt detta med att gå upp och ner på trappstegar, måla, tapetsera och så, ja det tog på krafterna men det gick! Med envishet kommer man långt. Vissa dagar fick sonen åka in och jobba men jag hade att göra så tiden rullade på.

Sista morgonen i den gamla lägenheten bjöd på soluppgång! Vi blev alla tre löjligt exalterade över att äntligen se solen.

Tisdagen innan julafton åkte vi hem, T och jag, och sonen kom efter på julafton. Då hade vi så gott som gjort allt klart, fixat möbler på plats, Platsbyggt en garderob, satt upp gardinstänger och gardiner.
Och när väl julmat mm var inköpt på onsdagen, ja, då gav min kropp upp och hela julhelgen hade jag så mycket värk, orkeslös och noll energi. Men sakta återhämtade jag mig och vi tre som firade jul ihop har delat på ansvaret för mat och sånt. På julafton hade vi julmiddag via Teams med äldste sonen, mina svärföräldrar, T:s systers familj och oss. Lite rörigt men funkade, och tack vare att äldste sonen lagt tid och energi på att få svärföräldrarna att förstå vad de skulle göra och ladda hem rätt program.

Vi la också näst intill orimligt mycket tid på att slipa bort lacken på åtta skåpsknoppar från Ikea som jag sedan betsade svarta och klarlackade. Men fina blev de och de ska sitta på mellansonens garderobsdörrar i hallen.

Sedan blev det måndag innan nyår och eftersom 2020 varit ett skitår så fortsatte det givetvis att leverera ända in i slutet… Svärfar fick åka ambulans till sjukhuset pga ont i arm och bröstet. Ingen hjärtinfarkt men något fel var det och de behöll honom. På nyårsafton var ny röntgen och ev ingrepp bokat men vid röntgen ser de att det är värre än de trodde så nu ligger han kvar på sjukhuset och på måndag blir det stor OP i Linköping. Svärfar är vid gott mod men det är tungt för svärmor att inte ens få besöka honom. På nyårsafton åkte mellansonen ner till henne och äldste sonen upp så hon slapp sitta ensam på nyårsafton. Vi ansåg det riskfritt då den ene bara träffat oss den senaste veckan och den andre bara sin flickvän och katterna. De hjälpte också svärmor att kunna göra videosamtal med svärfar.

Så nu är det då 2021, året som ska bli bättre än 2020. Vi får väl se hur det blir!
Vi börjar i alla fall året med att åka ner till äldste sonen och hans flickvän för att fira jul med dem i efterskott.

Och tydligen så ville WordPress samarbeta och jag fick ihop detta inlägget!

Snart ger jag upp…

Detta funkar ju inte… har nu i flera dagar försökt skriva ett inlägg här om veckan innan jul och julhelgen. Men WordPress tillåter mig inte att ens skriva inlägg och ska jag ha dit bilder går det ännu mer åt helskotta.

Så detta är skrivet via mobilen, texten kommer på plats men att hantera bilder, ja det blir för krångligt.

Har massor att visa och berätta men tydligen tycker inte WordPress att jag får det…